Lugnet i Copacabana till hysteri i Uyuni
Efter all skit som forfoljt oss de senaste veckorna begav vi oss mot Copacabana, en liten by som ligger vid lago Titicaca pa 3800 meters hojd! Dar flummade de tva svenskarna runt pa mysiga barer och malin tryckte i sig 12 ol, en cuba libre och gick hem! Hon ar fantastik, ar hon inte!?
Efter en vecka med ol och fest drog vi oss vidare till La Paz. Dar sjuknade vi in och tillbringade nastan hela vistelsen inne pa hotellrummet. Nasan rann och andningen hangde efter men saklart lyckades vi ta oss till det okanda fangelset San Pedro. Dar satt vi sakert i timmar…
Sa har pa LITE aldre dar maste jag medge att modet inte riktigt orkar hanga med i svangarna. Det fick racka med utsikten och vetskapen av att vi bara satt nagra fa meter ifran knark-kungar, valdtaktsmann och andra idioter som dodat turister for mobiltelefoner ifran stenaldern.
Nasta destination.. UYUNI, fortfarande Bolivia..mamma jag ar ledsen!
Malin och jag hoppade pa bussen. Efter si sadar 1,5 timme senare var vi fortfarande kvar i La Paz kaos och bilkoer. Pavagen sag jag en otrevlig olycka dar manniskor lag doda langs vagen. Med hjartat i halsgropen brummade vi vidare men nar bussen tagit oss en lang bit pa vagen var vi tvunga att stanna! Dags for deckbyte! Sa mitt ute i ingenstanns stod ett tio-tal bolivianer och tva stora vita svenskar och vantade otaligt pa fixar-killarna. Bussresan tog tva timmar extra sa vi fick rusa till taget som skulle ga mot Uyuni.
Svettiga och tillfredstallda satt vi pa taget. Till varan forvaning satt aven tre mycket underhallande australienare vid var sida. Dessa 65-ariga gubbarna bjod pa vin och ol. Det blev en enda stor fest bak i restaurangvagnen. En utav australienarna var orm-expert och berattade gladligen om de alla varldens farligaste. Timmarna flog ivag och ur taget ramlade vi ut, lagomt runda om fotterna!
Ja, da var man i Uyuni. Oturen tycks fortfarande forfolja oss… Har strejkar arga bolivianer och ingen tar sig nagon stanns. Planen var att ta en tre-dagars tur genom salt-oknen till San Pedro de Atacama i Chile. NU, nar laget ar som det finns bara en losning pa problemet… ATT VANTA. Alla som kanner mig vet sakert hur lite jag tycker om att vanta, aven om de allra flesta jag kanner MEST far vanta pa mig! hehe
